Professor Marta Szebehely började med att konstatera att det är långt fler kvinnor som får hjälp inom äldreomsorgen än män, nästan dubbelt så många! Det man först tänker på som förklaring är dels att kvinnor behöver mer hjälp eftersom de blir äldre än män, dels att kvinnor ofta vårdar sina sjuka män fram till deras död. Men Marta berättade att det också beror på att kvinnor tidigare i livet får problem med att gå, bära och lyfta. Detta på grund av ett slitsammare liv, graviditeter och annat. Redan vid i ålderspannet 50 till 60 år står rörelseorganens sjukdomar för fyrtio procent av all sjuklighet hos kvinnor, läser jag i en annan bok.
Palle Storm, forskare med egen gedigen erfarenhet från arbete i äldreomsorgen, berättade om en studie av genus i ett äldreboende. Hur är det att vara kvinna och få hjälp av en man med intim omvårdnad var en av frågeställningarna i studien. Många kvinnor föredrar sådana gånger att få hjälp av en kvinnlig omsorgsarbetare och det gjorde även de gamla männen visade det sig. När en kvinnlig vårdtagare väl lärt känna och fått förtroende för en manlig omsorgsarbetare kunde hon dock ofta acceptera hjälp från honom med intima göromål. Men de manliga omsorgstagarna förhöll sig då ofta distanserade och professionella i kontakten för att inte, som Palle formulerade det, "uttrycka kön i kontakten". Detta till skillnad från relationen mellan kvinnliga vårdtagare och kvinnliga omsorgstagare som ofta just i dessa intima vårdsituationer präglades av en närhet och kvinnlig identifikation med varandra.
Avslutningsvis berättade fil.dr Gun-Britt Trydegård om en studie där hon försökt ta reda på vad olika personalkategorier och politiker, uppdelade på kvinnor och män, vill förändra inom äldreomsorgen. Hennes första konstaterande var att personal på olika nivåer generellt tycker att man bedriver en god vård. Det var glädjande att höra eftersom äldreomsorgen är utsatt för en formlig kanonad med kris- och katastrofnyheter om den usla vården, ett bombardemang som kan knäcka självkänslan hos den starkaste. Gun-Britt konstaterade också att det varken hos omsorgspersonal, tjänstemän eller politiker utttrycktes någon önskan om fler män i vården!
Det här var frågor som inbjöd till diskussion. Det märktes på publiken som ställde många frågor till föreläsarna och bidrog med egna åsikter. Och visst tyckte man att det behövs fler män i vården!
Själv kan jag inte riktigt värja mig mot intrycket att män som arbetar inom äldreomsorgen verkar ha en rätt så gynnad arbetssituation jämfört med sina kvinnliga kollegor. Man slipper till viss del de ofta tunga arbetsmomenten som är förknippade med den intima omvårdnaden av såväl kvinnliga som manliga vårdtagare, trots att man med större muskelmassa borde vara bättre fysiskt lämpad för dessa uppgifter. Och eftersom man är så relativt sett få män verkar man få nästan oförtjänt stor uppskattning av både de gamla kvinnorna och männen. "Det är roligt och uppiggande med en man på hemmet". Å andra sidan blir man som man i vissa situationer bortvald och diskriminerad på ett sätt som knappast skulle accepteras någon annanstans.
Beställ Genus i omsorgens vardag från Gothia Förlag/Bengt Ehlin, förläggare
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar