Hur firade du Sveriges nationaldag?

Jaså, inte alls. Det är inte särskilt förvånande. De flesta av oss svenskar verkar tämligen likgiltiga för vår nationaldag. Själv är jag mest irriterad över att vi förlorade Annandag pingst. Pingsten var en så lång och trevlig helg. Och det var alltid vackert väder vill jag minnas.

Nej, ska man hitta svenska nationalister så får man antingen titta långt åt höger där man hittar national- och sverigedemokrater och andra ljusskygga typer. Eller så tittar man åt ett helt annat håll och finner där många s.k. nysvenskar som är stolta och glada över sitt nya hemland.

Jag var och klippte mig häromdagen. Min frisör visade sig vara en uigur med rötter i Sinkiang i Kina, född i Kirgizistan som sovjetiskt medborgare. (Hur många vet var Kirgizistan ligger?) I Kirgizistan jobbade hon också som frisör och klippte kirgiser. Numera är hon så glad att vara svensk, hon kom hit för drygt tre år sedan. ”Vilket system ni har”, sa hon, ”ett land där det finns möjligheter och plats för alla”. Och så berättade hon hur hon längtar hem till Sverige när hon är på besök hos släkten i Kirgizistan och hur hon vill kyssa marken när hon landat på Arlanda. Jag kunde inte hjälpa det, och det kändes nästan förbjudet, men jag blev lite stolt när hon berättade det.

Och så fick jag höra om hennes döttrar som hon lämnade kvar hos morföräldrarna i Kirgizistan medan hon etablerade sig i Sverige. För ett år sedan kom flickorna, 14 och 12 år gamla, efter. De fick börja i en förberedelseklass i Botkyrka med andra invandrarbarn. De tröttnade snart på det låga tempot i undervisningen och bristen på motivation hos många av de andra eleverna. De sökte sig snabbt till olika innerstadsskolor för att få gå i skolor med huvudsakligen svenska elever. Nu talar de redan bättre svenska än sin mamma och den äldsta flickan vet redan att hon vill bli advokat.

Häromdagen kom yngsta dottern hem och berättade för mamma om ordet lagom. Det är ett ord som bara finns i det svenska språket hade dottern berättat. Och vet du varifrån det kommer, frågade min frisör mig. Nej, tvingades jag erkänna. Jo, berättade hon, när vikingarna drack mjöd då skulle en sejdel räcka till alla som satt runt elden. Den skulle räcka laget runt, alltså lag om, eller lagom, förklarade hon. Det var onekligen lite häftigt att få veta sånt av sin uigriska frisör med rötter i Sinkiang och Kirgizistan.
Det var en ovanligt roligt klippning. Det tog lång tid och hon klippte och pratade, och pratade och klippte. Jag lärde mig massor om uigurernas historia, hur det är i Kirgizistan och hur det är att vara invandrare i Sverige. Normalt brukar man ju i frisörstolen oroligt övervaka klippningen med det hade jag inte en tanke på den här gången. Jag vet inte men lite annorlunda blev det nog. Var det en kirgisklippning jag fick? Snyggt blev det i alla fall.

Nå, vad ska du göra på nationaldagen, frågade hon sen, när hon följde mig ut på trottoaren. Jag drog lite på svaret och sa att jag åker väl på landet som vanligt. Vi ska ut och fira och vifta med svenska flaggor, jag och mina flickor älskar det! sa min frisör.