Mellanchef i vård och omsorg

Kaos är en del i varje kreativ process berättade en chef i äldreomsorgen för mig. Det finns alltid ett mått av osäkerhet och förvirring när man lämnar den upptrampade stigen för att söka sig nya vägar. Som chef och projektledare är det något man måste våga utsätta sig för och orka ta sig igenom för i slutändan bryta ny mark, för att skapa förändring och förnyelse i sin verksamhet. Och man kan aldrig vara riktigt säker på hur det ska bli förrän man ser förändringsarbetet i backspegeln.

Av det kan man sluta sig att det krävs ett visst mått av mod av en ledare för att sätta igång med ett utvecklingsarbete på sin arbetsplats. Vad är det som är gör att vissa vågar och lyckas med det? Det pratade forskaren Kjerstin Larsson om på gårdagens seminarium på Gothia Förlag, där hon föreläste under rubriken Om att vara mellanchef i vård och omsorg. Kjerstin Larsson disputerade våren 2008 på Linköpings universitet kring det temat. Hennes avhandling möttes av stort intresse och nu finns hennes forskning också som bok, utgiven av Gothia Förlag. Kjerstin har i sin forskning mer intresserat sig för det yttre förutsättningarna för att lyckas med utvecklings- och förändringsarbete och inte tittat på respektive chefs individuella chefsegenskaper. Med yttre förutsättningar menar hon bl.a. tid, resurser, stöd, attityder m.m. En viktig förutsättning är förstås de ekonomiska resurserna, de måste förstås vara rimliga. Kjerstin betonade dock att det är inte självklart att en god ekonomi i sig leder till förändring. Tvärtom kan en kärv ekonomi skapa incitament för nödvändiga förändringar och förbättringar.

En slutsats man kan dra av Kjerstins forskning är, om de organisatoriska förutsättningar finns på plats blir det också lättare och lite mer förutsägbart att utsätta sig för det kaos som förändringar alltid medför.